Bröllop

Har varit nere i Skellefteå i en vecka nu för att hjälpa min kära kära vän Sara med dom sista bröllopsförberedelserna =)
Det har blivit ruskigt långa dagar, tidiga mornar, men slutresultatet blev helt klart godkänt!!!
Många missöden har vi stött på på vägen, men se, vi klarade även dom med glans
Halv sex kvällen innan bröllopet så får vi veta att serveringspersonalen är sjuka och kommer inte kunna servera kvällen efter, jahaja... då var det bara börja ragga nytt folk, strax därefter får vi veta att det har skitit sig med bartendern åxå, så då var det bara fixa det åxå.. men allt ordnade sig.
Sen låg vi väl inte bäst till i tid heller... planen var att mellan 13 och 17 vara på logen för att påbörja dukningen och iordningställandet av middags och festlokalen, men vi var där 22.30 och började... så 04.00 var vi klara och åter på plats hemma i Bureå. Jag fick strikta order om att gå och lägga mig, fick knappt leta reda på min mobilladdare.... Bruden själv hann inte få sig en endaste blund i ögonen natten mot bröllopet, sen på morgonen då jag kliver upp så visar hon mig hennes naglar som jag satt fast, mellan 4 och 6 stycken tror jag hade sprättat under kvällen / natten, så det var bara att panikåka in till stan och köpa nya grejor och medans hon satt och blev fixad i håret och sminkad fick jag sätta på alla naglar på nytt igen...

Så kom vigseln i Bureå Kyrka.. gissa om dom var gudomligt fina?... tårarna rann från ögonen.. rörd var bara förnamnet... Sen utmarch, och det var inte det lättaste att försöka hålla tårarna tillbaka igen då dom skulle få sig en kram....

Festen blev riktigt lyckad, och dukningen blev så sjuuuukt sjuuukt bra =) Du har allt bra smak du Sara ;)
Första tiden fick jag agera bartender... men det var faktiskt bara roligt =)

Städningen dagen efter gick faktiskt sjukt fort, och då jag somnade på soffan den kvällen, då sov jag som om någon hade slagit mig med en stekpanna i huvudet... Peter hade stigit upp med barnen strax innan 9, han hade petat på mig, lagt en kudde på röven som jag hade i vädret, Alicia hade skrikit, men ingenting väckte mig.. var så sjuuuuukt skönt att sova riktigt ordentligt för en gångs skull =)

Så till sist..
Tack Sara och Peter för en helt oförglömlig vecka, jag är så glad att jag fick komma ner och hjälpa till, ni vet att ni har en väldigt stor plats i mitt hjärta va? Ni är guld värda - kanske lite mer till och med =)

/Anna